Gamla Tankar
Ja menar, förut när jag var liten var det inte mycket gängbråk, stölder knark mm mot vad det är idag.
Det är mycket mera knark nuförtiden. Var och varannan ungdom knarkar. Jag saknar tiden då jag bodde hos pappa, inte för att det var den lyckligaste tiden i mitt liv men det var inte hans fel. Mamma tror att pappa är världens skurk men han är inte så illa. Han tog hand om mig när inte hon kunde. Han gav mig pengar, tak över huvudet. Han lagade mat som var otroligt god. Godare än mammas faktiskt.Han köpte grejjer till mig, körde mig när jag behövde skjuts. Han var rolig inför mina kompisar, pratade mycket med mig. Ibland kunde jag t.om tycka det var jobbigt att han kom in på mitt rum och bara ville prata men det betydde ändå mycket. Mamma brukar aldrig komma in till mig för att bara prata. När hon kommer in till mig är det oftast för att klaga eller säga att jag ska lägga mig eller dyl. Okej, jag är kanske inte världens ordningsammaste tonåring men det känns faktiskt som hon försöker lägga över "mamma rollen" på mig lite. När hon och brorsan bråkar känns det som om jag bli hennes s.k "boxningskudde" som hon tar ut alla agritioner på efteråt när det är HAN som är dum. Jag är ju bara mammas lilla ängel....eller?
Tänk, Det bästa vi har är egentligen alla minnen. Dör vi rika dör vi ändå fattiga, men minnerna följer med oss ner i graven.
Då kanske vi senare sitter och berättar dom uppe i himlen.
Jag har många gånger velat dö. Så många gånger att jag inte ens kan räkna dom. Jag har också undrat om man kommer till en bättre plats. Finns den? Den underbara platsen alla kallar himlen & paradiset. Dit vill nog alla komma men få vill dö.
I dom stunderna jag har velat dö, har jag också undrat om det är värt det. Tänk om man inte kommer till den underbara platsen?
Tänk vad mycke man kanske missar här i livet....eller inte missar. Det enda jag tänker på när jag har självmordstankar är att jag vill se hur alla omkring mig skulle reagera om jag en gång försvann. Att dom skulle förstått hur jag kände mig, att jag verkligen menade allvar. Se hur min begravning hade vart. Vilka som hade kommit på den. och vilka som verkligen älskade mig. Men jag tror inte att jag skulle klara av att ta livet av mig. Jag är för feg.
Min dröm är att få bli något stort. Något som betyder nått. Inte något jätte seriöst kanske men helst skådespelare eller modell. Tänk vilka drömmar vi alla har. För mig är det inte bara drömmar, jag har bestämt att jag ska förverkliga dom. Det är det som betyder mycket för mig, det som jag lever för. Att lyckas och visa att jag också är bra på något. Mina kompisar tjatar om min skola hela tiden, bara för jag har sagt att jag vill gå om ettan. Det är oerhört jobbigt att dem ska trycka ner mig och vända allt emot mig. Dom får en att känna att man alltid gör fel val att manalltid ska lyssna på andra och inte gå sina egna vägar. Dom kallar det ge upp.
Varför är nästanalla människor utséende fixerade? Asså jag skulle kunna mörda folk ibland bara för att det är så helvetes störande! Vad är det som är störande? Jo!, dom trackar ner på andra människor för att dom anser att dom själva ser mycket bättre ut. Om dom nu gör det, vad ger det dom rätten att tracka ner på andra?? Ja menar vad får dom ut av det? Folk blir ju sårade! Jag fattar inte grejjen med mobbning. Visst kan manha bra självförtroende , men man ska bannemej inte tracka ner på andra människor. Jag har lärt mig en sak. Ta ingen skit!
Ett exempel. Folk som sitter om viskar om en på bussen. Dom vill att man ska höra så man mår dåligt men ändå viskar dom. Varför säger dom det inte högt istället så hela bussen hör??
Ta bara det här rassism. Många invandrare klandrar oss svenskar för att vara rassistet, men det är fel. Då är ju dom lika mycket rassister. Eller hur? Det är inte hudfärgen jag hatar, det är attityden. Det är skillnad på invandrare och invandrare. Många måste känna sig hotade av oss. Man kan säga "svartskalle" eller "neger" och dom flyger på en och slår ner en. Sen finns det andra invandrare som man kan säga samma sak till och dom tar inte alls illa upp. Skäms dom andra för att dom är invandrare? Eller vill dom visa att dom är bättre än vad dom egentligen är? Jag tror att dom som har dålig attityd har gjort att mobbningen har ökat. Jag talar av egen erfarenhet då jag har blivit utsatt. Av alla år jag har blivit mobbat tror jag minst 70% är invandrare, mest tjejer.
Fråga mig inte hur det kommer se ut om 20år i samhället. Katastrof!
Värre än Amerika där dom skjuter folk på gatan för ingenting.
Tänk vad mycket av våra liv vi slösar på skolan. 9år i grundskolan sen ytterligare 3 eller 5år. Inte konstigt att man inte orkar. Jag önskar att jag var rik och kunde skita i allt och bara njuta av livet och skapa fler minnen. Jag har tänkt på vilket meningslöst liv jag lever egentligen.
Mamma brukar säga "Du är ju bara 16år", men jag vill ändå få ut något. Snart är jag ju vuxen och då är vissa saker försent att göra. Vissa saker kan man bara göra när man ä ung.
Undra om världen finns kvar om 100år. Den kanske har gått under då, pgr av oss människor. Vi klagar på alla djur som vi kallar för s.k "skadedjur", men egentligen är vi dom största skadedjuren. Världen hade vart naturlig och ren utan oss.
Djuren förstör ingenting, bara det vi har byggt upp och förstört för dom.
Har ni någongång känt att ni vill förverkliga era drömmar men har ingen aning hur det ska gå till? Ni sitter fast. Man måste kämpa för det man verkligen vill. Vekrligen kämpa och leta. Man kan inte alltid lyckas första gången. Man måste förtjäna det också.
Varför ska olika länder kriga imor varann? Ja menar, det är väll ganska onödigt? Det finns så mycket annat göra än kriga och döda. Varför offra andras liv när man kan offra sitt eget?
Så många frågor, så få svar.
Undra hur stort universum är. Tänk om det tar slut någonstans? Jamenar, det måste det ju göra. Nångång. Ingen har ju åkt och åkt så långt, så ingen vet. Det kanske finns en planet där paradiset ligger.
Vem vet?