Sjukt jobbig tid

Det slog mig precis att det var denna månaden. Den månaden som egentligen skulle innefatta så mycket glädje och kärlek, som istället gett oerhör smärta, ånger och sorg. Jag visste redan för flera månader sen att jag aldrig skulle lyckas förtränga denna månaden hur mycket jag än försökt och velat. Jag får bara bita ihop, gå vidare och inbilla mig att jag gjorde rätt beslut även om jag egentligen inte ville. Jag kan inte beskriva hur sjukt tungt det var att fatta det beslutet och hur dåligt jag mått, hur mycket jag gråtit och hur mycket jag har ångrat mig. Det är bland det svåraste jag gjort i mitt liv, men ibland måste man tänka med hjärnan även om hjärtat gråter blod...


Det har varit en tuff tid


Det har varit en sjukt jobbig tid både fysiskt och psykiskt. Jag har fått fatta tuffa beslut jag inte velat fatta och har fått följder för det. Det nya året började med att jag fick läggas in akut på sjukhus och sövas för att genomgå en mindre operation. Vad det var spelar ingen roll men den smärtan jag gått med i en vecka som bara blivit värre och värre var helt sjuk. Jag grät nästan på nyårsnatten vid 12 slaget. Nu efter sjukhusbesöket är jag hemskickad med massor med antibiotika så jag mår bättre. Jag är riktigt trött och mitt humör är rätt lågt men jag är otroligt tacksam över att slippa den hemska smärtan.

Jag är väll fortfarande rätt depp. Det har varit för mycket för mitt psyke det sista och för mycket otrevliga överraskningar så känner att jag måste vila upp mig en del. Men jag lever och det är jag oerhört tacksam över. Är ledsen att allt skulle komma runt jul och nyår, men det är sånt som händer.

Så nu vet ni varför det vart tomt i bloggen det senaste. Min lust har legat på noll.

Men nu är det nytt år och nya tag!

En Helevetesnatt

Det började redan igårkväll på jobbet. Jag känner direkt när jag börjar få urinvägsinfektion. Blev bara mer och mer stressad på jobbet för jag ville bli klar och åka ner till vårdcentralen. Snälla Sandra körde mig dit. Fick sitta ca 1½ timma och väl där nere började jag kissa blod. Till slut fick jag träffa en seriös läkare. Han är den första som tar det på allvar. Han sa att om man kissar blod är det allvarligt och därför skickade han en remiss för utredning. Jag fick iallafall recept och jag fick åka ner till stan och hämta ut det. Älskling var så söt och kom och satt med mig på vårdcentralen och köpte med sig dricka och godis :) Sen bjöd han på mat innan han åkte hem.

Jag hade så sjukt ont. Jag började lipa och fick gå in på toan på vårdcentralen för att det gjorde så ont. Fick tagit min första tablett i stan iallafall men tar ju ett tag innan den börjar verka. När jag kom hem så kissade jag i princip rent blod. Det var riktigt obehagligt. Hade sjukt svårt att sova med. Mådde inte alls bra, men idag är det mycket bättre även fast jag inte mår jätte bra än. Men det här vill jag fan inte vara med om igen. Det blir ju bara värre för varje ggn man har det och förra året hade jag det ca 6ggr. Mamma hade det kroniskt när hon var yngre så känns ju nästan som jag också fått det. Inte skoj alls! Som tur är går det över och jag är oerhört glad att det finns antibiotika!!


Bilder - från i lördags

 

Ännu en sömnparalys

Natten till igår upplevde jag ännu en sömnparalys. Detta är andra gången på ett halvår detta händer och det slog mig inte att det faktiskt var en sömnparalys förräns på kvällen.

Denna gången låg jag i soffan och sov hos en kompis. Jag vaknade av att han satt i köket och åt på natten. Jag försökte resa mig men jag var helt förlamad och kunde inte röra mig. Jag försökte skrika för att han skulle höra mig och hjälpa mig men det kom inget ljud. Jag bara låg där helt still och försökte kämpa mot min kropp och röst. Sen vaknade jag upp riktigt och kunde röra mig. Läskigt!


Sömnparalys eller sömnförlamning är ett förlamande tillstånd som kan uppkomma när man håller på att somna eller vakna. Under REM-sömnen stänger hjärnan av de flesta av kroppens viljestyrda muskler för att man inte ska röra sig när man drömmer. När man sedan drömmer att man till exempel springer känns det helt verkligt trots att man i verkligheten inte vevar med benen i sängen. Den enda undantaget är ögonen, som i verkligheten rör sig som i sömnen. Muskelkontrollen stängs av för tidigt eller slås på för sent så att man inte kan röra sig trots att man är vaken. Om man inte vet vad som har hänt får man lätt panik när tillståndet uppkommer, men det är inte farligt och går över av sig självt efter ett tag.

Vissa människor kan få hallucinationer av olika slag när de är i sömnparalys, s.k. hypnagoga och hypnopompa hallucinationer. Dessa kan bestå i skräckfyllda känslor av att någon är i rummet eller vid sängen samtidigt som man själv inte kan röra sig. Den förlamning och de hallucinationer man upplever vid sömnparalys, är således delar av REM-sömnen som stannat kvar trots att man redan har vaknat. Ofta känns det som om man inte kan andas, som om man håller på att kvävas.